Söndag 21 septermber 2003.

Idag är det varmt ute. Himlen täcks av endast tunna moln.
Sex plusgrader. Vinden är densamma som igår.
Klockan 06.33 sitter jag återigen på Florentinsknabben.  Vi sitter nu fyra passare
utmed landsvägen.
Kl. 07.09 får P-A se en stor tjur som far neråt.
- Skovlarna var jättestora, större än huvudet, säger PA.
Undrar vilket håll det egentligen betyder.
Får lära mig bättre vad som menas att "dom går inöver" eller "dom går utöver".
Har fortfarande inte uppfattat vilket som är vilket.
Klockan 07.20 kommer en annan tjur över landsvägen 40 m från Stig. Den passerar
mot älven. Ser att min hanstil bland anteckningarna är lite darrig. Det var spännande.
Man vet inte om man skall låta bli att skriva eller inte. Det kan ju komma nåt och då
blir det inget bra att inte vara beredd.
07.23 rapporterar Esko att tjuren vänt tillbaka mot landsvägen. Nu får jag lägga ner
penna och papper i fickan och återkomma.
Klockan 07.27 kommer tjuren fram till mitt pass.
DEN STANNAR PÅ ANDRA SIDAN LANDSVÄGEN. 10 METER IFRÅN MIG.
BAKOM EN STOR GRAN.
Det är kalvar som gäller vet jag redan. Sätter upp bössan och tillåter mig att sikta
på den. Det kan jag bjuda på. Jag vet att jag inte får skjuta. Tur för älgen.
Med tanke på avstånd och förhållanden hade jag haft väldigt goda möjligheter att
fälla den.
När den fått vittring eller syn på mig byter den rikting igen och försvinner i hög fart
över hygget mot sydost.

08.32 får Jerry se en liten tjur på väg ner mot landsvägen.
- Det var ett cykelstyre med handbroms, rapporterar Jerry.
Man kan konstatera att det dykt upp många djur till området. Som från ingenstans.
Klockan 08.50 blir vi omgrupperade men jag sitter kvar på nästan samma ställe fast
på andra sidan vägen.
- Du vet det där stället där det brukar ligga en massa matrester, säger någon.
- Jaha, där Rolf brukar sitta.
- Gourmet-kocken, han som alltid har go'fika med sig som hundförarna kan få om
dom passerar där han brukar sitta.
Nu finns det inga matrester men nåt karamellpapper.
Vinden har ökat och solen lyser. Av den höga skogen har man lite vindskydd som tur
är. Jag väljer att göra upp eld trots att solen kommer fram. Tror att vinden sprider min
vittring åt fel håll med tanke på varifrån drevet kommer.
Myggen vaknar.
Efter ett tag hör man Connys lugna jovialiska stämma i etern,
- Tomas, kan du vara snäll och hålla in sändknappen ordentligt innan du börjar prata
så att vi uppfattar vad du säger. Jag har samma problem med min radio. Missar också
början på många samtal  Jag har också valt att säga till några gånger.
Tydligen så har vi skrämt bort alla djur från denna såten och jaktledaren bestämmer att
vi flyttar till Selsbo.
Jag tar med mig en begagnad plaststol till tornet jag har för att den gamla blivit så dålig.
Tornet har i sommar fått nytt plåttak och utanpå plåttaket har jag spikat fast gamla
trasmattor för att dämpa ljud ifall det skulle börja regna. Regn på plåttak är inte bra om
man vill sitta och lyssna efter smygande älgar.
Klockan 11.57 PASSERAR EN ÄLGTJUR PÅ HYGGET UTANFÖR MITT PASS.
DEN HAR TVÅ TAGGAR.
Den har visat sig för Niklas också. Avståndet är ganska långt. Om det hade varit lovligt med
att fälla vuxet djur hade jag avstått. Det är för långt bort och farten är för hög.
Men jag roade mig med att sikta i alla fall.  Det var ganska öppet siktfält. Den springer
söderut mot Tvärån. Precis som alla dom andra älgarna.
Efter en stund kommer Banjo lunkande förbi mitt torn. Tjuren var tydligen inte intressant.
Inte för Tomas gråhundstik heller som också passerar mitt torn.
Efter en halvtimme ser Conny hunden Banjo tillsammans med en stor älgko.
Sedan är den dagen slut. Det är också avslutningen på septemberjakten och
vi återkommer i oktober.