Tisdag den 2 september 2003.

Idag är det mulet och tre plusgrader.
Jag bär in tidningen till hustrun och lägger den på hallgolvet
så att hon skall slippa gå ut till postlådan. Ingen is på vindrutan denna gång.

Samling vid samma tid och på samma plats för den nya dagens
taktik och ordergivning. Kontroll av vindriktning. Det skall jagas på Selnäs.
Klockan 05.48 sitter jag på älvsidan av Selnäsvägen där Hans brukar sitta.
- Passa dig så du inte skjuter hål i bilen, retas någon.
Tydligen har det varit nära för någon  vid något tillfälle varför uttrycket myntats
och kopplats till just detta pass.
Passet är relativt nära älven vilket gör att bruset från älven är väldigt högt.
Detta för att vattenståndet denna sommar är extremt lågt.
- Undrar om man kan höra om det kommer någon älg, tänker jag för mig själv.
Klockan 06.32 ser David en ensam kviga tillsammans med Banjo (Eskos hund).
Alldeles lugnt och tyst fram till halv åtta då Tomas tillsammans med gråhundstiken
Aila passerar med riktning nedströms älven.
Inget händer i denna såten.

Jakten flyttas från Selnäs till Selsbo varför vi omplaceras och jag får mitt pass i
”Dal’n” vid Holmlunds skifte.
Klockan är nu 08.18. Drevet går hela tiden men inga bytesdjur visar sig.
Det enda spännande på mitt pass är en ekorre som passerar på bilvägen i dikeskanten.
Roar mig med att sitta och sikta på den en liten stund. Den verkar inte bry sig om mig
utan strosar lugnt vidare.

Omgruppering igen fast längre söderut på Selsbo. Jag får sitta i det andra torn jag har byggt
och som står vid en bäckravin som leder till Tvärån.
Här brukade en namne till mig med efternamn Åman sitta.
Enligt dem med erfarenhet är många älgar fällda på detta pass.
Det fanns gott om färska spår i sanden på vägen ut till parkeringsplatsen  för oss som har
passen på Selsbo.
David lämnas av på väg hit och Niklas och jag promenerar över ett stort hygge för att
komma till våra pass.

Efter fyrtio minuter rapporterar Esko att han stött två vuxna och två minuter senare
rapporterar Tomas att han fått ko med kalv på 30 meters avstånd
och fyra minuter senare ser Niklas, på passet bredvid mitt, ko med kalv passera mellan sig och David.

Om någon hade stått där vi lämnade bilarna hade kalven varit ”skjutbar”.
Fast om David hade stått vid bilarna så hade kon säkert passerat vid hans torn.
Så funkar det.
 

Sedan händer något en bit bort i skogen som jag inte får grepp om vad det är.
Jag förstår att det är en älg på väg, som jag hoppas åt mitt håll, men den är utom synhåll för mig.
Det brakar riktigt ordentligt och brakandet och knastrandet går i riktning mot Tvärån.
Leif befinner sig i den riktningen men inte heller han får syn på något men hör väl ett jättebrak
som vi låter som om en torrfura ramlar omkull.
Det kanske fastnade något i hornet som drogs omkull. Spännande var det.

Lunch avnjuts vid slakthuset och därefter omgruppering. 
Vi skall jaga på Skogfors.
Jag går till Connys torn. Älgfesten har fått sina arrangörer utsedda och med det
faktum att vi ännu inte fått fälla någon älg sprider sig ett visst missmod i etern
utifall älglaget skall tvingas steka  korv till middagen.
Diskussionen slutar med att det bestäms att det är tillåtet att fälla råbock.
Det skulle vara gott att servera på älgfesten. Rolf är en av arrangörerna och är charkuterist.

Solen står högt och värmer ganska bra. Jag tar av mig jackan och kan nu sitta i skjortärmarna.
Växtligheten har vuxit ifrån benen på älgtornet vilket gör att sikten är mycket begränsad.
Taket och spisen är dock fortfarande hela.
Dags för översyn och kanske renovering. Resten av dagen förflyter utan att något händer.