Lördag den 6 september 2003.

Dagen då en av jägarna inte hittade till sitt torn.

Temperaturen är +7 grader på morgonen.

Nya jägare för dagen är Henrik och Pär.

Att notera är att ordinarie jaktledaren försovit sig idag
vilket vi härmed noterat för allmän kännedom.
Skall bli spännande att höra förklaringen till försovningen.
Med den goda ordning som råder så finns en "vicesheriff"
utsedd och jakten kan fortsätta.


Nu jagar vi på Skogfors och jag har fått mitt pass på Kyrkvägen igen.
Jag sätter mig på hällarna 200meter österut från det ställe där jag
egentligen skall sitta. Jag tycker att jag har bättre uppsikt härifrån.
Det är ovanligt tyst på radion.
Ibland kan det vara det. När inget speciellt händer. Jag blir osäker och kontrollerar radion.
Batteriet kan ha tagit slut. Måste kolla.
Då upptäcker jag att jag ställt om radion för att passa harjakten med Roger.
Inte undra på att inget hördes.
Efter en halvtimme bestämmer jag mig för att flytta mig från den plats jag nu
sitter på uppe på hällarna till den plats i sänkan där jag egentligen skall sitta
efter inrådan från jaktledaren som nu dykt upp.
Enligt rapporter på radion skäller Tommys hund älg norrut från där jag sitter
men jag kan inte höra något.
Inte Martin heller. Han sitter på nästa pass västerut från där jag sitter.
Klockan 06.38 ser Henrik en stor tjur och fyra minuter senare ser Leif och
Conny en fyra-taggare som verkar vara samma älg på väg söderut.
Klockan 07.35 passerar Tommy mitt pass. Under förmiddagen hörs tydligt
hur Martins stövare har tråkigt i hundgården i byn och det skapar lite brus på radion.

I jakten händer inget och vi omgrupperas.
Klockan 10.04 sitter jag i mitt eget torn på Bölskogen.
Noterade att Leif skurit sig i tummen.
Därmed kvalar han ner till att endast använda smörkniv av trä på egen hand.
Tills han visat att han kan hantera slipade knivar.
Detta för att andra i jaktlaget nästan skurit tummarna av sig vid lek med vass kniv.
Nu kommer det speciella för dagen...
Av rapporteringen på radion hör man att ta sig till sin plats inte är avklarad av en av jägarna.
-Jag är inte klar över var jag egentligen är, hör man jägarens röst säga.
Barry svarar på anropet från sitt torn.
-Du kan inte vara så långt från Björntjärn, säger Barry.
- Kan du vissla så kan jag kolla om jag kan höra det?,säger jägaren.
Barry visslar.
- Jag hör inget, säger jägaren.
- Blister du då, säger Barry.
Jägaren visslar. På det lokala målet kallas att vissla för att blistra.
- Du är väster om mig, säger Barry.
- Jaha, då börjar jag gå mot solen, säger jägaren.
Lång tystnad i etern.  Vi väntar på att jägaren skall komma till sitt pass.
-Blister, ropar Barry på radion.
- Jag hör inget, säger jägaren.
- Blister, säger jägaren.
Lång tystnad inträder igen.
Efter 20 minuter säger jägaren,
- Nu har jag kommit fram till Björntjärn, men jag vet inte vilken ände av sjön jag är vid.
Tystnaden på radion fortsätter och när klockan är 10.41 rapporterar jägaren
att han nu äntligen är på plats.
Efteråt visar det sig att jägaren parkerat sin bil på fel ställe och börjat gå österut
därifrån vilket gjorde att han hamnade fel.
- Vi får döpa om Björntjärnmyren till Blistermyren, säger jaktledaren.
- Du kan springa som löshund åt oss bara du int’går vilse, säger Esko.
En timme senare hör jag fyra skott  i nordostlig riktning. Troligen Långsjöjägare.

Efter lunch jagar vi på Selsbo. Jag sitter i mitt Tvärå-torn. Solen skiner och värmer ordentligt.
Det är tillräckligt varmt för att jag, med de kläder jag har på mig, blir lite varm.
Drevkedjan startar men inga djur hittas. Det enda jag ser är en tjädertupp som passerar mitt torn,
stött av Leif, väl inom skotthåll för hagelgevär.
Jakten slutar utan resultat denna dag också.