Den 17 oktober 2004.
Sista jaktdagen för året.
Det är - 3 grader och växlande molnighet.
Samling 07.30.
Ytterligare manfall i styrkan. Två till är frånvarande idag.
Dagens styrka består av Martin G, Martin E Lundmark,
Esko, Jerry, Stig, Tomas och förf.
David skulle dyka upp men kommer inte till morgonsamlingen.
I mina ögon är David ordning och punktligheten själv men nu
har nåt hänt. Det kommer väl fram så småningom.
Vi jagar på Selnäs.
Jag får passet i kurvan till Kilen.
Där sprang en älgko alldeles nära mig förra gången jag satt här.
Hoppas att det skall dyka upp en kalv denna gång.
På detta markpass skulle det behövas ett lågt marktorn för
att få bättre sikt och för att få det bekvämare.
Terrängen är oländig. Stora stenar och tuvor och gräs.
Blött och besvärligt. Visst missmod infinner sig.
Till och med radion vill inte riktigt vara med.
Kommunicerar med mina harjagande kamrater men får
ingen kontakt utan får ta till mobiltelefon för att kolla
varför dom inte svarar.
Till min stora besvikelse så har Martin på passet bredvid
utmärkt radioförbindelse med dem. Men inte jag.
Detta sätter känsloribban för jakten lite lågt.
Jag får en känsla av att jakten blir avslagen idag.
Det är på upphällningen känns det som.
Idag känns det kallt. Jag har gjort iordning ved i en säck.
Detta har jag inte gjort tidigare men jag vet att det är kallt
att sitta på pass när regnet hänger i luften och temperaturen
är kring noll grader.
Kl. 08.40 får vi rapport från hundförarna.
- Det verkar som om det varit björn här, hör man Esko säga.
Första rapporten om älg kommer kl. 09.05. En hund skäller
norrut. Esko har fått se en ko och två kalvar.
Dom rör sig söderut och passerar tornet där Martin G. sitter
dock på långt avstånd.
- David, det gäller att stiga upp i tid, säger Tomas när man
hör David anmäla sin ankomst.
Till saken hör att kon med kalvarna passerade där David skulle
ha haft sitt pass idag. Naturligtvis finns det något hos älgarna
som gör att dom passerar de pass där ingen av skyttarna
sitter.
Kl. 09.20 gör jag upp eld. Nu står jag inte ut längre.
Har klätt mig ordentligt men det blir kallt om fötterna.
Det har dragit in ett grått molntäcke och börjar blåsa svagt.
Tydligen följer Banjo älgarna söderut och jag hör Esko blåsa
i sin mistlur för att få tillbaka hunden.
Korparna spanar av terrängen från hög höjd.
Älgrapport kommer kl. 10.32.
Banjo är nu tillbaka hos ägaren och skäller norr om mig.
- Tomas fick älgen på 4 meter från sig.
- Den far över älven, säger Tomas.
- Bra pass det här, fyller han på med.
Kl. 10.42 ser Stig en älg. -Dom kan ha varit två.
- Dom kommer mot dig 29:an, säger han. 29:an har fällt många
älgar bara under min tid i jaktlaget.
Måste starta förhandlingar om 29:ans pass på  Skogfors.
Det är ett superpass.
 

 

Kl 10.46 dyker Banjo upp på vägen, synlig för mig.
- Då är tjuren alldeles i närheten, säger Esko.
Bilden är inte tagen på det passet men jag lägger
in den här för att du skall se hur Banjo och Esko
ser ut.

 

 

Kl. 11 bryter vi för lunch.

 

 

På bilden finns Martin E, Esko, förf., Tomas
Jerry och Martin G.
Martin G har kycklingsoppa i grytan och
var mycket hungrig.

 

 

 

Samma gubbar igen och Martin G
är fortfarande hungrig.
Han står fortfarande med näsan i
kycklinggrytan.

 

 

Nu kommer också förklaringen till Davids sena ankomst.
Han har tagit kompledigt. Han kom en timme tidigare igår
och fick vänta på oss andra i en timme. Därför hade han
en timme kompledigt att ta ut.

Kl. 11.50 fortsätter jakten på Selsmoran.
 

 

Jag får mitt pass i bagarns torn.
Här är fällt många älgar enligt
tidigare uppgifter. Förra hösten
fick Rolf fälla två älgar här.
 

 

 

Stig har missuppfattat vilket pass han skall till och går till samma ställe
som Martin G. Missförståndet reds ut och snart är alla på plats.

Kl. 12.22 får jag se tre älgar passera mitt torn på avstånd.
Det är en ko med två kalvar som passerar på 150 meter och i trav.
 

Efter en halvtimme kommer dom till
Björntjärn där Martin sitter.

Martin Lundmark har lyckats fälla
en älgkalv från sitt torn. Dom kom
springande rakt mot tornet.
Terrängen är helt öppen.
Idealisk tornplats.

 

 

Jerry kommer med dragband och
vi drar älgen i 700 meter till närmaste
skogbilväg.
Hundarna Aila och Banjo drar i pälsen
men åt andra hållet.
Såg att Aila tyckte sig vara den som bestämde
om vem av hundarna som fick röra i älgen.
Så fort Banjo närmade sig flög hon på honom.
Han lät henne hållas ett tag men lessnade till
slut och fräste till med stora bokstäver och
kunde sedan tillsammans med henne börja
pälsa av älgen.

 

 

På denna bild ser det ut som att Esko
hjälper till och drar men det är bara
arrangerat. Han har min draglina och ger
sken av att han hjälpte till att dra.
Obs! Älgen ligger stilla.
Nåja, vi fick fram älgen till slut och kunde
avsluta årets jakt.

 

Ett tack till alla som varit med i år och på olika sätt bidragit till innehållet i denna
dagbok.


Hoppas att vi ses igen till älgjakt nästa säsong.