Älgjakten 2006.

Denna gång har jag inte fört dagbok som tidigare.
Jaktförberedelserna börjar med genomgång av älgtorn.
Vissa jägare hade problem med att tornen blåst omkull
och måste resas upp.
Skyltning för omvärlden hanterades proffsigt och vi andra
blev kontinuerligt medvetna om händelseutvecklingen.

Tornet har i kraft av sin nya design fått namnet Ikaros.
Nya torn installerades med adressen Högheden 1,

Gemensamma skjutträningen blev en ny erfarenhet för
många av oss. Skjutningen genomfördes på skjutbanan i
Byske istället för i Selet.
Ett bra arrangemang som jag hoppas återkommer.
Heder till er som ordnade detta denna lördag.

Ny jaktledare Tomas Lundmark.

Själva jakten började den 4 september 2006. Det regnar. Och
då menar jag att det regnar på riktigt. Inga älgar visade sig för
någon av oss. Det enda som hände var att åtminstone jag var
helt genomblöt där jag satt på hällarna närmast f.d. Holmlunds
ungskog.  Allt inne i ryggsäcken var genomblött trots att jag
försökte skydda mig och säcken med en begagnad regnponcho
inköpt på ö&B.
På tisdagen lyckades vi heller inte fälla någon älg trots att en
ko visade sig vid ett tillfälle.
Båda jaktdagarna hamnar i arkivet för dagar som man lika
kan glömma.

Förutom en händelse som av nöden måste publiceras.
Jag gick "lite snett", inte vilse men lite grann i fel riktning.
På väg tillbaka från pass på hällarna svänger jag omedvetet
för långt åt väster och hamnar åt ett håll dit jag inte skulle.
Per-Anton väntar vid bilen har vi kommit överens om.
Detta är lite "skämmigt" för mig. Jag som är så bra på att
hitta. Ironiserar i andra jägares missar. Nu har jag själv åkt dit.
Har inte tagit ut kompassriktning utan går på gamla inkörda
rutiner. Inser nu att sådant plötsligt kan ställas på kant.
Det gills inte att gå på gamla meriter. Jag har hamnat fel.
Har kvar tillräckligt mycket orientering för att inse att den
vitmålade rågång jag kommer till ligger västerut.
Jag vänder tillbaka mot hällarna.
Men nu är misstaget ute i etern.
Alla vet det. Alla har ju radion igång.
Med skammens rodnad dold i rodnaden efter värmen av min
förlängda promenad kommer jag till slut till parkeringsplatsen
och vi kan åka tillbaka till lunchrasten till resten av jaktlaget.

Lördag den 9 september började bra.
Jag fick placering på Kilen och hade bara hunnit fram till tornet
när ko och kalv dyker upp på cirka 100 meter norrut.
Båda står stilla och kalven är skjutbar och jag tvekar inte.
Kalven faller på skottet, jag väntar inte utan laddar om och går
fram till skottplatsen. Ett fångskott och jag kan meddela jaktledaren
att det är klart med vår första älg. Kon står kvar länge. Inte förrän jag
är nästan framme flyttar hon på sig och efter ett par minuter går hon
sakta ifrån platsen.
Efter ett par timmar fäller Martin E en ko. David får också fälla en kalv innan
jakten avslutas.
Rolf bjuder på färska kanelbullar och kaffe innan eftermiddagspasset
påbörjas. Tack för det. Nu kommer insinuationer om att vissa minsann
tidigare nästan som en rutin kommit med fikabröd till lunchfikat.
I olika mönstrade burkar och med olika smaker. Men av någon anledning
har detta slutat att fungera.

Helgen efter har vi röstat igenom jaktuppehåll med förhoppningen att
få in fler älgar till våra jaktmarker.

Lördag den 23 september återupptas jakten och nu har antalet jägare
minskat något.
Vädret är mulet och det är ganska varmt.
Esko får fälla en kalv och vi har fram till nu en vuxen ko och tre kalvar.
Tomas bjuder på wienerbröd till lunchkaffet. Tack för det. Det smakade
alldeles utmärkt.

Under dagen lyckas även David fälla en kalv.

Söndag morgon har jag tur igen. Samma torn. Mulet väder. På väg till
tornet stöter David en kviga som passerar rågången ungefär femton
meter framför mig i tät ungskog.

Jag får syn på en åtta-taggare som kommer travande rakt mot tornet.
I ärlighetens namn hann jag naturligtvis inte räkna taggarna då utan
det gjordes senare.
Trots sin storlek lyckas jag knappt höra att det kommer älg rakt mot
mitt torn på Kilen. Från söder. Det gäller att ha ögon både framåt och
bakåt. Efter sig har tjuren en hund.
Inga skall.
Nästan helt tyst.
Nu gäller det att göra nåt.
Och snabbt.
Man får några sekunder på sig.
Förberedd som jag är lyckas jag.
Sikten är fri, hållet är kort och jag skjuter.
Tjuren fortsätter. Jag står kvar i tornet och väntar. Kan se att det ruskar
till i en tall, i ungskogen, längre ner mot myren och jag ser inget komma
ut på myren.
Då förstår jag att den fallit.
Meddelar jaktledaren och tar mig till bytet.
Får snart hjälp av David. Kroppen är nästan omöjlig att hantera ensam.
Pressuppbådet kommer och jag blir plåtad.
Den första fällda tjuren i min jaktliga karriär.
Tjuren hade en hund efter sig och efter att den fallit dyker
ytterligare en främmande hund upp. Snart dyker också Banjo upp och
vid älgen finns nu tre hundar. De två främmande hundarna gör upp om
vem som bestämmer vid älgen och den störste av dem vinner. Han går
fram till älgen och äter av det lunginnehåll som väller ut ur skotthålet.
Banjo ligger lågt. Alla tre är snälla och jag har inga problem att ta mig
till älgen vilket jag var lite ängslig för.

Nu har jag stigit i rang i jaktlaget.
Ringer till några kompisar för att dela
min glädje. När jag ringer Leif säger
han så här: - Jag ville vänta med att
ringa och gratulera för jag misstänker
att "tuppkammen" på dig kommer
att växa till och styvna så att man
knappt kan prata med dig.

 

 

(Från nu ökar mutorna i pris för att byta pass med mig. Om det fortsätter
så här hamnar detta torn i samma division som Jerrys torn på Skogfors.)

När helgen avslutas har vi tre vuxna och en kalv kvar att fälla. Jakten fortsätter
den 14 oktober.

Helgen 14 oktober kommer. Tio man i truppen idag. Martin E är jaktledare
och Per-Anton med hund och författaren får vara drevkarlar.
Det är första gången jag får vara drevkarl.
Vi börjar med Selsbo. Drevet går västerut. Älgarna är någon annan stans verkar
det som. Vi ser då inga i alla fall. Det finns spår efter dom men inget färskt.
Vädret är ganska varmt. Man får istället se några tjädrar. Innan jag kommit fram
till Tväråvägen har jag sett sex tjädrar. Du läste rätt. Så många var det.
Sex olika tjädrar. Föryngringen har gått till sig bra de senaste två åren.
Kort rast för kaffepettrar och sedan fortsätter drevet mellan vägarna på Selsbo.
Såten är dock inte lika stor varför det går ganska fort att komma fram till Norr-
långträskvägen.
Ser fler fåglar. Men inga älgar.
Vi byter område och är nu runt Björntjärn.
Jag får mitt pass på åsen närmast Hampsänket. Drevet resulterar i att en ko och
en tjur visar sig för Tomas i drevet och för Joel som sitter i änden av Morvägen.
Dock är tjuren inte skjutbar. Joel som tidigare beklagat sig över att han inte fått
se en levande älg under jakten de senaste två åren.
Lunch.
På eftermiddagen byter vi område till Selsmoran. Styrkan har nu reducerats något
vilket gör jakten lite svårare.
Hos oss också blir det så ju senare på säsongen jakten sker.
Varje färre jägare gör det svårare att passa av stora områden.
Samma drevkarlar och hund. Vi går och går och ser inga älgar nu heller.
Var är dom?
Jag går ända ut mot linjen västerut. Har jagat hare där med Ulf och
Leif samt att jag åkt skidor där vid många tillfällen vilket har gjort att jag hittar
i detta område.
Älgarna lyser med sin frånvaro här också.
Men inte skogsfågeln. Skrämmer upp två orrtuppar. Niklas har fått se
fler orrar från sitt torn.
Avslutar drevet där Niklas sitter och
det är bara att gå tillbaka hemåt. Jakten avslutas därmed för dagen.
På söndagen jagar vi på Selnäs. Jag går i mitten.
- Hittar du här, frågar Tomas.
- Jadå, försäkrar jag.
Per går nere vid älven, Tomas närmast kilen och jag går i mitten.
Här har jag också gått tidigare så jag känner igen mig lite grann.
Detta tack vare Ulf och Leif.
När jag är nästan framme kommer meddelande på radion att ett vuxet djur
varit synligt på mittersta passet på Norrlångträskvägen.
Vi stannar upp alla tre för att avvakta händelseutvecklingen.
Jag sätter mig på en stor sten och väntar. På vägen hit flyger det upp två tjädrar
som jag först uppfattar som en älg som startar.
- Såg du någon älg, frågar Tomas.
- Nej, men det brakade riktigt ordentligt.
- Det passerar två tjädrar framför mig, säger han.
- Jaha, det var ingen älg, blir svaret.
Jag ville att det skulle vara en älg. Men jag såg faktiskt ingen älg. Att det lät som om
det varit en är en annan sak.
Nästa område blir Aftonsmoren. Ett mindre område som gick ganska snabbt att
jaga av. Inga älgar där heller.
Som sista försök provar vi med Skogfors och på södra sidan av vägen där det
ännu finns skog kvar.
- Området skulle döpas om till Hyggesfors, tyckte Joel.
Inga älgar där heller. Per och jag skall gå på var sin sida om såten parallellt med
rågången.
När jag gått ett tag hör jag Tomas... - Går det bra, tycker du?
Inser när jag hör frågan att det inte går bra för mig. Tomas ser att jag gått fel
men det gör inte jag först.
Här lyckades jag gå fel och hamnade på fel sida av skogen. Fick gå tillbaka och byta
spår med Per. Även solen har sina fläckar kan jag konstatera. Jag får öva mer på att
hitta i skogen.
Fast jag tycker att alla, som har fysiska förutsättningar, skall själva kunna hitta  på alla
områden som vi jagar på. Oavsett om man skall ut till ett pass, torn eller om man skall gå.
Vill betona att det gäller även mig.

Nästa gång vi jagar är vi bara åtta jägare. Vi har tre vuxna och en kalv kvar.
På lördag jagar vi på Selsbo. Jag är med som drevkarl. Tigger mig till det på
morgonen. Vi går från Tväråvägen mot Selsbo.
Jag går utmed rågången. Här har jag varit tidigare så jag hittar ganska bra tror jag.
Om jag inte hittar så får jag veta det. Skratt...
Gott om färska spår. Det har snöat.
De spår jag ser finns mestadels i Kvarnmyrbäcken.

Två älgar har dykt upp framför Lars som sitter i mitt torn.
Nu hinner jag i andanom fråga mig själv varför jag valde att gå i drevet.
Hade varit kul att sitta där just då.
En tjur och en ko dyker upp inom skotthåll för Lars som lyckas fälla den.
Älgarna står på andra sidan bäckravinen. Inom femtio meter.
Hör på radion att det är älgar synliga för Esko. Senare också för Niklas.
Men älgen ser till att passera Esko och Niklas torn så att när den blir synlig och
skjutbar så står den precis emellan dom. Dom hamnar i skottlinjen för varandra
vilket gör att älgen klarar sig.

På söndag snöar det.
Vi bestämmer oss för att jaga på Skogfors. Esko skall gå med Banjo över Berglings
skifte och mot Bjurselet.
Jag står på pass i en hyggeskant. Har klätt på mig ordentligt. Lånat Martins tjocka
militärjacka. Hinner inte stå så länge förrän jag ser en ko passera diket norr om mig
och i riktning mot passkyttarna. Meddelar detta på radion. Strax efter kommer
ett mindre djur som inte är högre än att det skyms av vegetationen runt diket.
Den springer i samma riktning som kon.
När jakten i denna såt är klar har Joel lyckats fälla en kalv och Esko har lyckats
fälla en ko.

På söndagen blir sista såten för dagen runt Björntjärn. Vi placeras ut och jag
får min plats på vägen som går utmed Långsjöberget. Väljer att sätta mig på en
liten myr. Tar plats så att jag har fri sikt över myren. Klär på mig tjocka rocken
för att inte börja frysa. Att göra upp eld blir det inte tal om.
På vägen hit stannade bilkaravanen där en ensam älg gått över Björntjärnvägen
in på vårt område.
Det fortsätter att snöa.
Efter ett tag ser jag en liten tjur komma travande i myrkanten, mellan mig
och vägen. Hörs nästan inget denna gång heller.
Återigen går allt väldigt snabbt. Återigen är jag beredd utom att jag har
skydden för kikarsiktet monterade på kikaren.
Inser snabbt att det inte finns tid att ta bort skydden.
Man kan se igenom kikarsiktet fast skydden är monterade för att dom är
av plast. Men det syns dåligt. Den främre linsen är gul. Ljuset ute är mycket
svagare på grund av det dåliga vädret. Men...
Den kommer först i riktning mot mig men vänder så att den springer så att
jag har möjlighet att skjuta. Hittar en lucka bland tallarna och lyckas fälla
tjuren.
Framme vid tjuren ser jag att det är ett ungt djur.
Den har två sammanvuxna taggar på ena sidan och ett avbrutet horn på den
andra sidan.
Nu har jag haft turen att ha fällt tre älgar, en kalv och två tjurar.
Tillsammans har vi nu fått fem vuxna och fem kalvar.
Trots att det såg ut som att det skulle blivit kvar älgar på tilldelningen
så lyckades vårt jaktlag fylla kvoten.
Därmed är årets jakt avslutad.

En fotografisk fullträff från årets jakt.

 

 


 


 

 

 

 

 

 

 

Vad försöker Rolf förklara eller beskriva?
Tips mottages tacksamt.


Sidan uppdaterad 7 januari 2012 av webmaster.