Detta hände den 14 november 2004.

Vi jagar i södra Selet denna dag.
Vi, är Irra, Leif och jag.

Lagom kallt och spårsnö. Leif är redan ute när jag kommer
ut. Sen som vanligt.
Irra börjar söka söder om sågen. Vi håller oss till landsvägen.

Hon söker längre och längre bort och det dröjer lite innan
vi hör att hon "väcker".
Omständigheterna gör det svårt för henne. Temperatur och
snön kanske. Jag minns inte hur Leif förklarade det för mig.
Irra fortsätter att väcka. Tydligt att det är svårt att hitta haren.
Jag får förmånen att gå ner till älvkanten för att se vad som
händer.
När jag kommer till sluttningen närmast älven startar drevet.
Leif står vid Siksjövägen.
Drevet går norrut och utanför där Leif står.

Jag går tillbaka till vägen efter ett försök att övertyga kompisen
om att göra upp kaffe-eld.
Detta blir inget av för nu har Irra gått över vägen och är nu
på norra sidan.
Omplacering till Långträskvägen. Ny väntan. Hon har tappat
bort haren.
Leif går tillbaka för att kolla vad som hänt.
Haren har vänt tillbaka ner till älven.
Snart är också Irra tillbaka på samma sida av vägen som haren.

Nu får vi möjlighet att göra upp eld, koka kaffe och äta av medhavd
matsäck. Jag har korv med mig för första gången.
Egen korv. Jag skall steka egen korv på egen korvpinne med
teleskop.
Leif fixar eld och jag hämtar vatten.
Leif är bra på att göra upp eld men Åke är bättre.
Tjärveden är sur.
Jag tar fram näver ur en plastpåse som jag har i ryggsäcken
som reserv ifall det är svårt att tända elden.
Nu behövs näver. Annars hade det tagit ännu längre tid att
få upp eld.
Vi får sällskap vid kaffeelden av Roger, n'Bolagsjägarn.
Han har passerat oss redan en gång tidigare på förmiddagen.

Irra fortsätter att söka på samma ställen som tidigare under
förmiddagen.
Haren har tagit sig tillbaka ner till älven.
Medan vi sitter och pratar upptäcker Roger haren springande
utmed vägen norr om oss.
Den springer sakta. Stannar. Springer sakta vidare.
Gissa om matsäcken packas ihop snabbt.
Det är något nedärvt i oss som gör att detta fungerar.
Man får ihop alla sina saker. Snabbt. Allt kommer med.
Roger tar bilen och kör norrut för att eventuellt få syn på
haren. Sen ser vi inget mer av honom.
Sedan börjar ett sällsamt ljudspel i skogen. Leif skall locka
tillbaka Irra till det nya spåret.
Irra söker nere vid älven. Det hör man på det ibland uppgivna
skallet. Jag har lärt mig hur hon låter när hon tappat bort haren.
Dock dröjer det inte länge förrän han lyckats koppla henne och
nu kommer båda till vägen där spåren ligger.
Dom går tillsammans på landsvägen och plötsligt hörs ett
ordentligt vrål.

Nu kommer haren tillbaka. Leif berättar att haren låg i diket
alldeles intill en vägtrumma bara tre meter från vägen.
Den tryckte. Tills Irra var så nära att hon nästan kunde tagit den själv.
Sen bar det iväg med vrål.
Nytt pass för mig. I korsningen där haren kommit upp från älven.
Drevet fortsätter och tycks vända tillbaka mot mig.
Men inte. Den vänder igen. Gör en runda och är på väg tillbaka till
älven.
Leif söker sig också nytt pass.
Han ställer sig på rätt ställe tydligen för nu hör jag tre skott.
Hur hinner han ladda om. Han har bara två pipor.
Jag uppfattar allt som att skotten kommer väldigt tätt.
Tyst på radion. Nu förstår jag att det händer något nere hos honom.
Drevet fortsätter.
Efter några minuter hör jag två skott till.
Nu får jag svar på radion.
Han har lyckats fälla haren.
Jag skyndar mig ner för att gratulera.
- Fem skott på en hare, undrar jag.
Sedan får jag en uttömmande förklaring hur det gick till vilken
inte återge här.
Jag väljer att behålla den mellan oss. Det är en hederssak.
Fast om Åke frågar så kommer jag inte att kunna låta bli
att berätta hur det kunde komma sig.
 

Sidan uppdaterad den 23 november 2004.