Dagen då Leif gick vilse under harjakt i Grönliden 29 december 2004.

Idag är deltagarna Roger, Ulf, Leif, May och Förf.
Dom som gör jobbet heter Irra och Kiso.

Man behöver inte gå upp så tidigt eftersom det ljusnar senare.
Vädret är milt. Bra jaktväder.
En decimeter snötäcke.

Vi får sedvanligt mottagande i Grönliden av Roger med  familj.

Vi delar upp oss så att Roger och Ulf börjar i snodden på skogsbilvägen
som går österut, Leif börjar mittpå och May och jag ställer oss på pass
i skogskanten där vi stått tidigare.
Snart hörs drev, men i nordlig riktning. En luzernstövare.
Våra hundar har ännu inte fått upp någonting så vi flyttar på oss till väg-
korsningen. Drevet norr om oss fortsätter oavbrutet.
Harpassarens klassiska beslutsångest. 
Var skall man ställa sig?
Kommer haren där man stod förut?
Nu hör man väckskall från Irra. Ny omgruppering.

Tydligen har Kiso också problem.
Ulf byter pass och ställer sig i nästa korsning söderut från oss räknat.
Vi går tillbaka till älgtornet i skogskanten.
Ett generalpass.
Snart kommer drevet mot oss. Men det vänder tillbaka.
Vi väntar. Irra fortsätter att driva.
Drevet vänder tillbaka och kommer mot oss ytterligare en gång.
Ingen hare kommer fram till oss, dock.
Vi väntar tålmodigt.
Haren har nu börjat konstra och Irra blir lite efter.
Vi bestämmer oss för att, eftersom det blivit tyst, May skall gå
söderut utmed vägen.
Jag står kvar i tornet. Tiden går. May går och går och vänder till slut
tillbaka norrut.
Efter att ha gått en stund mot där jag sitter kommer först haren och
sedan Irra upp på vägen mellan henne och Ulf.
Haren springer söderut mot Ulf.
Och det blir den harens sista språngmarsch. Ulf missar inte.
Försöker tråka Ulf med - Vilken liten hare.
Men han lyssnar inte. Han är inte mottaglig. Han har fått fälla en
men inte jag.
Haren är ganska liten till storleken.

Jakten gör uppehåll för lunch.
Alla äter traditionell mat utom vi som har kött och grönsaksoppa
som vi värmer i gryta över elden.
Vi avrundar måltiden med en bit grillad falukorv.
Gott.

Eftermiddagsdelen av jakten försiggår söder om vägen mot Orrträsk.
Roger har varit där och spanat och sett spår och hittat avhoppet.
Kiso skjutsas dit och släpps i spåret.
Vi ställer oss i ett annat älgtorn som står utmed ängar intill landsvägen.
Dock hittar Kiso inget mer.
Irra har också tröttnat och vill inte jaga mer.

Leif går vilse.
Ja, du läste rätt. Leif har gått vilse.
Han har inte riktigt pejl på var han befinner sig.
Man hör på radion att han tvekar.
Till hans försvar kan sägas att vädret var emot all orientering.
Molnen går lågt över trätopparna och det snöar.
På gränsen till regn.
- Nu får vi ordna skallgång efter brorsan, hör man Ulf skämta på radion.
Leif hittar med hjälp från Roger som kan markerna utan och innan tilbaka
till tryggheten och jakten kan avslutas.

Som kuriosa kan nämnas att det blivit så varmt att det regnar stundtals.

Alla har nu fått tillräckligt för dagen och hemresan kan påbörjas.

Tack för ytterligare ett minnesvärt jakttillfälle.

/Förf.