Bolagsjakt i Grönliden den 11 december 2004.

Den här dagen börjar tidigt. Klockan ringer 05.15.
May skall vara med på övningarna.

- Jag vill se vad ni egentligen gör när ni är ute och jagar, sa hon redan
  tidigt i veckan.
Vi har förberett resan väl men frukosten och morgonrutinerna
tar sin tid i alla fall.
Hinner bara ögna igenom rubrikerna i tidningen före avfärd.
Hon har full utrustning förutom gevär.
Vi har var sin vit snödräktsjacka.
Vi är båda klädda för en vinterdag i harskogen.

Vädret har slagit om till betydligt varmare.
Kommer till Leif prick halv sju. Han är redan ute vid bilen tillsammans
med Irra och väntar.
Vi stuvar in ryggsäckar och bössor bak i bilen bredvid Irra.
Överste Åke åker med. Ytterligare ryggsäck och bössa packas in.
Känns tryggt med militärisk styrning under övningen.
I Skellefteå plockar vi upp broder Ulf och besättningen är nu fulltalig.
I en salig blandning av bonska, svenska och finsk brytning skojar vi
oss igenom resan till Grönliden.
Jag sätts återigen på språkprov under färden. Skillnaden denna gång
blir att jag inte får allt översatt utan jag får återkomma vid annat tillfälle
med frågor om vad olika saker egentiligen betyder.

Framme i Grönliden tas vi emot av IngaMaj och Roger.
Bordet är dukat med lussekatter, pepparkakor och kaffe.
Vi låter oss väl smaka. Tack för det.
- Nu när vi har en kvinna med oss kan ni väl försöka sila
  snacket lite, vädjar jag.
- Å inget ofördelaktigt om mig så att hon hör.
Ha ha.  Alla mungiporna åker upp. Undrar vad det betyder.
Jag talar för döva öron......
- Den här gången kör vi med  patroner i bössorna, får jag veta.

Det strategiska snacket försiggår utanför bilen medan vi alla
klär på oss vita kläder, ryggsäckar och bössor.
Hundarna får inte släppas på samma ställe för att Irra löper.
Rogers bedömning är att detta inte kommer att vara något problem.
Kiso är mera intresserad av jakt.
Jakten börjar strax efter kl. 8. Vi delar upp oss så att Irra och Leif börjar
i ungskogen öster om Rogers och Ulf och Roger åker iväg utmed en
av skogsbilvägarna och släpper Kiso i "snodden".

Vi andra ställer ut oss. May och jag har svårt att bestämma oss.
Vi hör ett drev norrut från Rogers. Enligt radion är det en Luzernstövare
som går i "fjolårsspår".
Åke har fått igång eld som lugnt kan kallas anständig.
Vi har kamera med oss men inga bilder blir tagna.
Vi går fram och tillbaka på vägen tills vi hör att Irra väcker. Klockan är
då snart nio. Vi bestämmer oss för att klättra upp i älgtornet där jag
förra gången lyckades fälla en hare.
Drevet buktar lite grann i contorta-planteringen. Tiden går.
Tur att det är ganska varmt. Utetemperaturen stiger.
Kisos driver men vi hör skallen bara sporadiskt.
Nu har Irra fått igång haren igen.
Drevet kommer mot tornet.
- Skall jag lyckas igen? Sätta bröderna Bäver på plats.
Å nej, drevet vänder. Ingen hare kommer ut på vägen.
Fast vi är fyra ögon som bevakar.
Sakta drar haren i en lång bukt och nu kommer drevet
åt vårt håll ytterligare en gång.
- Nu bröderna bäver.
- Nu skall ni få se.
 - Vi ska ha patroner i gevären. Ha.
- Nu är det en tidsfråga bara.
Drevet kommer närmare. May får ställa sig bakom mig
så att det blir rätt med skjutriktning å sånt.
Drevskallet hörs allt tydligare.
.....

Ingen hare dyker upp. Den vänder igen.
- Sablar och svärd.@£$!##!
- Den har upptäckt att vi står kvar.
Drevet går tillbaka söderut.
Vi bestämmer oss för att May skall gå söderut utmed vägen
för att spana. Irra tappar bort haren. Det blir tappt
May har nu hunnit förbi korsningen söderut och vänder.
Ulf har grupperat om till nästa korsning söderut utmed samma väg.
När May hunnit halvvägs tillbaka har Irra hittat spåret igen och
nu är drevet på vägen bakom May.
Drevet går utmed vägen rakt mot Ulf.
Pang! Pang! Två skott.
Ulf missar inte. Nu ligger haren på vägen.
Grattis Ulf.

- Där fick jag för det där med bröderna bäver.
- Va liten den var, konstaterar vi andra som inte har fällt någon hare.
- Ni är bara avundsjuka tycks Ulf tänka. Han säger inget.
Han har fått sig en hare. Men inte vi.

- Hörde jag någon säga mat? frågar jag.
Roger har föreslagit att vi samlas hos Åke.
- Äntligen.
I stekpannorna finns salt fläsk och palt.
Fläsket bjuds runt. Det smakar salt och gott.
May och jag äter älgköttsoppa.
Till efterrätt bjuder vi på glögg men jag kan inte
hitta pepparkakorna som hörde till.
Vågar inte säga nåt så att Roger hör det.
Att jag glömt pepparkakorna men kommit ihåg
glöggen.
Efter lunch släpps hundarna ut på nya ställen men
det resulterar tyvärr inte i något nytt drev.
Vi avslutar dagen vid pass två på eftermiddagen.
Temperaturen har stigit ytterligare och på korta sträckor på
hemvägen regnar det.
Gissa om vi kommer att sova gott inatt.

Vi har fått oss en hel dag med frisk luft och social samvaro
som man inte kan få någon annan stans.

Tack för ett nytt trevligt jakttillfälle  och underhållande sällskap.
 

/Förf. och regeringen.